Så kan Blek avglans användas i en mening
- Hans fru var en vänlig, men litet blek och tunn kvinna i trettioårsåldern.
- Jungfru Lindelöv blev för honom en tyst och blek ande, som med sitt framåtsträckta huvud följde honom och vakade över hans väg.
- Du kan ej föreställa dig huru rädd jag är, att hon av bara oro och grämelse skall bli blek och ful till dess Algernon kommer.
- Alexander satt blek och begrundande.
- Arvid Stjärnblom kände det som om han blev litet blek.
- Den andra patienten var blek med bruna fläckar i ansiktet och otrevligt mager.
- När jag nästa mottagningsdag kom till honom, var han blek och nervös.
- Hermina var ej blek mer.
- Jag kommer nu ihåg, att Ebba såg lite blek ut, då hon for, och hennes mamma sade, att hon sofvit oroligt på natten.
- Det föreföll honom, att om han också snart finge stå på Mora stenar och väljas och hyllas, skulle den stunden bli blek mot denna.
- ( reser sig, blek och förkrossad ).
- - Så blek du är, sade Tage.
- Herr Markurells son hade aristokratiska drag, en smal ansiktsoval, tunn, böjd näsa, blek hy.
- En blek ung flicka passade upp honom med mjuka slavinnerörelser, utan att säga ett ord.
- Nå, så gå omkring och var blek då- men inte feg.
- - Dumma Pierrette, sade han och torkade bort pudret med hennes näsduk, ser du inte, att jag är blek nog ändå.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
